Två intressanta tips har tillkommit

(Jag kommer i den här längre kommentaren att använda ordet ”gärningsteori” och med det menar jag hur gärningsmannen/gärningsmännen rört eller positionerat sig innan och efter mordet)

Jag har sedan publiceringen av ”X – A White Paper” hittat ytterligare två tips som skulle kunna stärka den gärningsteori som presenterades i texten. Tipsen anknyter till en viktig fråga som jag valde att inte närmare diskutera i texten och som gäller tecken på att en konspirerande grupp kan ha haft förhandsinformation om ett eventuellt biobesök på Grand genom avlyssning av familjen Palmes telefoner.

Det cirkulerar fortfarande uppfattningar om att polisen kunnat avfärda att avlyssning skett innan mordet och att man kunnat klarlägga detta genom att kontrollera växlar och annan teknisk utrustning. Utan att gå djupare in på teknikaliteter vad gäller avlyssning och spår av sådan, så finns det naturligtvis möjligheter att utföra avlyssning via teleskåp eller liknande utan att sådan avlyssning går att påvisa i efterhand.

I de inledande citaten till ”X- A White Paper”så lyfte jag också fram en diskussion som ledningsgruppen haft gällande en eventuell avlyssning med hjälp av personal knutna till Televerket. I utredningen finns som bekant uppgifter om personer med högerextrema åsikter, verksamma i säkerhetsbranschen, som varit anställda som säkerhetschefer på Televerket innan och efter mordet. En av dessa personer (Polisman A) kan dessutom kopplas till det uppslag som den senaste Palmegruppen undersökte och som bl.a. gällde personer som deltagit i attentatsövningar riktade mot militära nyckelpersoner.

Kopplingen mellan polisman A och en eventuell avlyssning av Olof Palme är dock svag och om man inte tekniskt kan avgöra om avlyssning skett varken via teleskåp eller via kontroller på Televerket, vad finns det då för andra sätt att utreda frågan?

En av de metoder man kan använda sig av när man har svårt att bekräfta avlyssning med hjälp av tekniska undersökningar är att man genomför en noggrann kartläggning av upprinnelsen till biobesöket genom en närläsning av förhören med de personer som kan tänkas ha varit föremål för avlyssning. Uppgifterna man får fram genom att ha studerat dessa förhör kan man sedan använda för att avgöra om någon utomstående kan ha haft information om t.ex. ändrade bioplaner vid en tidpunkt då denna information var okänd för alla andra utom de som talat på telefon med varandra.

I praktiken betyder det att man slår fast när olika personer talat om ändrade planer på telefon, och att man sedan kontrollerar om personer som skulle kunna tänkas ingå i en konspirerande grupp börjar dyka upp på de platser som det talats om under telefonsamtalen. Kan man hitta spår av sådana aktiviteter skulle det kunna tyda på att en attentatsgrupp kan ha haft förhandsinformation om paret Palmes planer och att familjen Palme därmed kan ha varit föremål för telefonavlyssning.

Innan vi går in på frågan om sådana tecken finns så är det viktigt att först gå igenom lite om hur avlyssning kan användas inom verksamheter som använder sig av sådana metoder i sitt dagliga arbete, för detta är något jag tycker har kommit bort i diskussionerna kring mordet. Vi tar ett påhittat exempel som får illustrerar de arbetsmetoder jag vill belysa.

Vi tänker oss att polisen fått in ett tips om att en grupp kriminella bestämt sig för att råna en bank under en fredag i slutet av februari. Tipset säger ingenting om vilken bank det rör sig om och polisen vet inte heller när rånet kommer att äga rum. Eftersom polisen vill kunna placera ut sig så att rånarna kan gripas när de kommer ut från banken måste man försöka ligga steget före, så man sätter in avlyssning mot gruppen. När man gjort detta så använder man sig löpande av den avlyssningsinformation man samlar in. Polisen följer vad de kriminella säger i telefonsamtalen (i real tid) och man gör sig redo för ett antal olika scenarion där de kriminella kan tänkas dyka upp på flera olika bankadresser. När man får information som indikerar att en ny bank kan vara målet så åker man omedelbart dit för att förbereda sig på hur man skall gruppera sig i omgivningen om det skulle visa sig att det är just den banken rånarna kommer att slå till mot.

Det jag vill peka på här är att detta är ett arbetssätt som används inom vissa verksamheter och som innebär att polisen (i det här fallet) inte behöver vara hundra procent säkra på att rånarna kommer att slå till vid en viss bank för att vara förberedda på detta när rånet väl inträffar. Detta är alltså arbetsmetoder som utvecklats för att hantera situationer där man inte vet på förhand exakt var ett brott kommer att äga rum.

Arbetar man på det här sättet är det inte ovanligt att de ingripandeplaner man utarbetat (vid andra banker) aldrig kommer till användning. Det är ett ”överarbete” man är beredd att utföra för att försäkra sig om att ingripandet, var det än sker, kommer att få ett optimalt utfall.

Det faktum att polisen ibland arbetar på detta sätt och att det finns en spridd kunskap om dessa arbetsmetoder borde ha lett till en omedelbar undersökning av om en konspirerande grupp kan ha använt sig av avlyssningsinformation i realtid. Inte minst borde Palmegruppen ha funderat kring dessa frågor när man undersökte grupper med polisiär eller militär säkerhetsbakgrund. Alltså grupper där man vet att kompetensen att arbeta på detta sätt finns.  

Hade Palmegruppen genomfört en undersökning av om sådana arbetsmetoder kan ha tillämpats vid mordet på Olof Palme så hade man börjat med att titta på när det först antyds (i ett telefonsamtal) att Olof och Lisbeth skulle kunna komma att gå på bio på biografen Grand.

Låt oss därför titta lite extra på när det först kommer upp att Lisbeth och Olof kan komma att gå och se ”Bröderna Mozart” på biografen Grand för det sker i ett telefonsamtal mellan Lisbeth Palme och Mårten Palmes flickvän Ingrid Klering någon gång runt 17-tiden på fredagseftermiddagen. Såhär sammanfattas Klerings berättelse i förhöret (hon kallas här vid sitt andranamn, Helen):

”Vid 17-tiden ringde Lisbeth Palme hem till Helen från sitt arbete. Helen tror att Lisbeth yttrat något om att hon snart skulle gå hem. Lisbeth Palme uppgav under samtalet att hon och Olof Palme eventuellt tänkte gå och se filmen “Mitt liv som hund” och hon frågade då om Helen och fästmannen skulle följa med. Helen upplyste då Lisbeth Palme om att hon och fästmannen skulle gå och se “Bröderna Mozart”. Lisbeth sade även vid samtalet att hon och Olof tänkte gå på 19-föreställningen. Hon upplyste Helen vidare, att hon skulle prata med Olof så att även de då kanske skulle gå och se “Bröderna Mozart”. Samtalet avslutades tvärt då det ringde på Helens dörr, varför det inte pratades något mer om biobesöket”.

Om en konspirerande grupp avlyssnat familjen Palme (och om Klerings vittnesmål stämmer) så borde man redan innan 17.00 kommit till slutsatsen att det kunde bli ändrade planer för kvällen. Tidpunkten går inte att fastställa exakt utan samtalslistor men samtalet inleds sannolikt några tiotal minuter innan 17.00 eftersom Lisbeth säger att hon snart skall gå hem. När man läser Klerings vittnesmål så framstår det som om Lisbeth kommer att föreslå för Olof att de skall gå och se ”Bröderna Mozart” istället. Alltså att det finns en intention att ändra planerna därför att Lisbeth vill göra sällskap med Mårten och Ingrid. Inget är bestämt vid den här tidpunkten och osäkerheten är fortfarande stor men här finns i alla fall en första indikation på att filmen skulle kunna bli ”Bröderna Mozart”.

Det bör tilläggas att ”Bröderna Mozart” är en smal film och därför visas den endast på en enda biograf i Stockholms innerstad vid den här tidpunkten och det är biografen Grand. Om en attentatsgrupp haft tillgång en dagstidning med bioannonser så hade man enkelt kunnat konstatera detta. Det innebär att när Lisbeth Palme säger till Klering att hon skall fråga Olof om inte de ska gå och se ”Bröderna Mozart” istället, så säger hon i praktiken att hon skall fråga Olof om de inte skall gå på biografen Grand istället. Eftersom filmen bara visas på en biograf i innerstaden så är valet av film starkt sammankopplat med en viss geografisk plats, i det här fallet alltså biografen Grand.

Vid denna tidpunkt kan alltså ingen utomstående ha känt till att Lisbeth skall föreslå för Olof att de skall gå på bio med Mårten och Ingrid och se ”Bröderna Mozart” på Grand. De enda som kan ha känt till filmvalet och därmed biografvalet är Ingrid Klering, Lisbeth Palme och en avlyssnande grupp. Så om personer med radioutrustning börjar dyka upp vid Grand runt denna tidpunkt skulle det kunna vara ett tecken på att paret Palmes telefoner kan ha varit avlyssnade.

Så till frågan om det finns något som tyder på att en grupp kan ha haft förhandsinformation som gör att de börjar dyka upp vid biografen Grand redan vid 17-tiden på fredagseftermiddagen för att förbereda grupperingar runt en kommande attentatsplats.

Ett tips utan uppföljning

Den 17:e maj 1986 kommer det in ett tips till polisen (EAA 4976) om en händelse som skall ha utspelat sig vid 16.50-tiden utanför Konsumaffären som ligger mitt emot biografen Grand. Ett vittne som befunnit sig utanför Konsumbutiken har uppgett att hon observerat två män utanför affären på morddagens eftermiddag och att hon reagerat på att en av personerna stämmer överens med signalementet på gärningsmannen. Hon berättar att en av personerna vid Konsumaffären varit klädd i mörk rock och sotarmössa. Hon berättar vidare att medan den ena av personerna går in i affären så står den andra kvar utanför, och enligt uppgiftslämnaren skall denna person då ha stått och ”spejat” mot biografen Grand. Vittnet ser sedan personerna en andra gång ner mot Tegnérgatan och när hon observerar dem lägger hon märke till att någon form av radioantenn sticker upp ur jackfickan på en av personerna.

Här finns alltså precis ett sådant tips som skulle kunna tyda på att paret Palme varit avlyssnade och att en konspirerande grupp kan ha använt sig av avlyssningsinformation i realtid och att man kan ha förberett sig på att paret Palme kan komma att besöka biografen Grand senare på kvällen.

Man skulle kunna uttrycka det som så att hypotesen om att en grupp kan ha använt sig av avlyssningsinformation i realtid får stöd av observationen vid 16.50. Antagandet om att en konspirerande grupp kan ha använt sig av sådana arbetsmetoder ger alltså en logisk förklaring till varför en person med mördarens signalement och med radioutrustning dyker upp just på den här platsen vid den här tidpunkten och varför han verkar haft biografen Grand under uppsikt. Lite drygt 20 minuter efter att observationen görs kommer dessutom Mårten Palme att dyka utanför Grand för att köpa biljetter till 21-föreställningen av ”Bröderna Mozart” och då kommer planerna på ett biobesök på Grand att ytterligare materialisera sig.

En annan gärningsteori

För att förstå varför den här platsen på Tegnérgatan (mellan Sveavägen och Luntmakargatan) är extra intressant så behöver jag kort redogöra för den gärningsteori som presenterades i ”X-A White Paper”. Utredningen har sedan åtminstone 1987 använt sig av en gärningsteori som säger att mördaren följt efter paret Palme längs Sveavägen. Det är den teori som bygger på den så kallade ”Grandmannen”. Det finns ett stort signalementsmässigt problem med den teorin och därför försökte jag skapa en ny gärningsteori när jag undersökte om en mindre grupp kunde ha utfört mordet. En gärningsteori som stämde överens med mordplatsvittnenas berättelser om en gärningsman klädd i mörk rock. Möjligheten att konstruera en sådan teori uppkom i samband med att utredningen släpptes och det kom fram att Palmegruppen funnit spåren av ett försvunnet tips som kommit in tidigt i utredningen. Det tipset talade om att mordet skulle ha utförts av en grupp på 4 personer utrustade med walkie-talkies och att gruppen skall ha ställt upp flyktbilar vid Norra bantorget och vid Birger Jarlsgatan. Att flyktbilarna ställts upp på detta sätt indikerade att man velat undvika att mördaren skulle vara tvungen att korsa Sveavägen under flykten. Detta pekade i sin tur på att attentatsgruppen på 4 personer kan ha varit uppdelad så att två personer varit ansvariga för mordet på den västra sidan och att två personer varit ansvariga för mordet på den östra sidan. Detta var den hypotes jag konstruerade utifrån informationen i tipset.

När jag senare försökte kontrollera denna hypotes så tyckte jag mig se att det fanns stöd för den i vittnesmålen. Det fanns tecken på att personer plockats upp av bilar efter mordet på de platser som tipset hade talat om, och det fanns ett anonymt tips som pekade på att attentatsgruppen faktiskt kan ha varit uppdelad på den västra och östra sidan. I det tipset berättade uppgiftslämnaren att han först sett 4 mörkt klädda personer med radioutrustning bakom bion vid 21-tiden och att han senare sett två av dessa personer på en annan plats, öster om Sveavägen, nämligen på Tegnérgatan mellan Sveavägen och Luntmakargatan. Eftersom jag visste att en mindre vit bil hämtat upp en person nere vid Norra bantorget efter mordet och att en blå bil hämtat upp en person nere vid Snickarbacken efter mordet så blev det naturligt att titta på om någon kan ha sett dessa bilar på andra platser innan mordet. Alltså en blå bil öster om Sveavägen och en vit bil väster om Sveavägen. Det visade sig att det fanns ett vittne som sett en mindre vit bil på Tunnelgatan, väster om Sveavägen vid 20.45 på mordkvällen och att ett annat vittne vid samma tidpunkt sett en blå bil vid Tegnérgatan (mellan Sveavägen och Luntmakargatan). Vid den här tidpunkten var paret Palme på väg till bion och det var logiskt att tänka sig att bilarna placerat sig på detta sätt för att ha uppsikt över bion och över tunnelbaneuppgången vid Tunnelgatan. Bilarna placerade sig dessutom på var sin sida av Sveavägen (Tunnelgatan och Tegnérgatan har en roll som attentatsboxar i ”X-A White Paper” men vi lämnar detta för tillfället). Det visade sig när man tittade närmare på vittnesmålen att anledningen till att vittnena rapporterat om dessa bilar till polisen hade att göra med att personer i dessa bilar uppvisat ett beteende som gjorde att vittnet reagerat på dem. Beteendet som vittnena reagerat på var att en person i den blå bilen och en person i den vita bilen försökt dölja sina ansikten.

Platsen där observationen görs vid 16.50 är alltså extra intressant därför att det är kring den här platsen på Tegnérgatan som den blå bilen står parkerad vid 20.40-tiden. Men det är också på den här platsen som det vittne, som först sett fyra mörkt klädda personer med radioutrustning bakom bion vid 21-tiden, senare kommer att se två av dessa personer igen. Platsen är alltså ”välbesökt” av en bil och två personer som skulle kunna ha en koppling till mordet. Med risk för att bli övertydlig så finns starka skäl att tro att mördaren blivit upphämtad av en blå bil nere vid snickarbacken och att mördaren varit klädd på samma sätt som personen som observerats vid 16.50-tiden.

Med tanke på platsen, tidpunkten, antalet personer, radioutrustningen och signalementet så borde observationen ha väckt intresse hos de utredare som tittade på om en mindre grupp kunde ligga bakom mordet. Så vad hände då med tipset? Ja, om liggaren stämmer så är svaret, ingenting. Det finns ingen dokumentation på att det överhuvudtaget har följts upp av någon utredare under de dryga 30 år som utredningen varit aktiv. Vad beror detta på? Tipset borde ju ha varit glödhett.

Jag tror ointresset beror på att polisen aldrig konstruerade en gärningsteori som stämde överens med signalementsuppgifterna på mördaren. En gärningsteori som var öppen för att mordet kan ha utförts av en grupp. En sådan gärningsteori hade kunnat visa hur en konspirerande grupp kan ha grupperat sig innan mordet och hur mordet varit planlagt, och då hade man kanske uppmärksammat de många märkliga händelserna på Tegnérgatan, mellan Sveavägen och Luntmakargatan. Utan ett sådant raster genom vilket man kan betrakta vittnesmålen så ser man inte den relevans ett tips vid 16.50  kan ha för utredningen av mordet. Tror man på en ensam efterföljande gärningsman i blå jacka och på den gärningsteori som börjar med den så kallade ”Grandmannen” ja, då finns inget att hämta i en iakttagelse av två personer med radioutrustning som spanar mot biografen Grand vid 16.50-tiden. Även om den ena är klädd i mörk rock och sotarmössa.

Försiktighet och stödjande vittnesmål

Till sist så skall man behandla alla vittnesmål med stor försiktighet och det är naturligtvis inte skrivet i sten att vittnesmålet från 16.50  har med mordet att göra. Det finns problem med tidpunkten eftersom det inte är helt klarlagt när observationen görs eller exakt när Klering och Lisbeth talar med varandra på telefon. Men utifrån det vi vet idag finns starka skäl att tro att en konspirerande grupp faktiskt kan ha varit på plats i området runt biografen Grand redan vid 17.00-tiden på morddagens eftermiddag.

Det bör dock tilläggas att tipset skulle kunna handla om övervakning av andra personer. Sigge Cedergren bor t.ex. på andra sidan Tegnérgatan och det är känt att Cedergren var avlyssnad vid den här tidpunkten. Det är därför inte orimligt att tänka sig att man också haft övervakning mot Cedergrens bostad i perioder och att det är därför vi ser två personer med radioutrustning på den här platsen vid 16.50-tiden. Även om narkotikaspaningar eller annan polisiär verksamhet förekommit i området den här eftermiddagen kan man inte utesluta att observationerna ändå kan ha haft med en konspirerande grupp att göra. Flera grupper kan naturligtvis ha rört sig i området samtidigt och det är var de befinner sig och vad de gör som avgör hur man ska värdera vittnesmålen.

Därför är det till slut ändå signalementet, radioutrustningen och det faktum att personen har uppsikt över just Grand som gör att observationen vid 16.50 sticker ut och som indikerar att den handlar om Olof Palme snarare än Sigge Cedergren. Men det finns som sagt tvivel.

Det man kan göra när man tvivlar på att en enstaka observation har med mordet att göra är att man försöker att använda sig av den hypotes man haft och sedan se om det kan finnas andra observationer som skulle kunna ge stöd för att observationen vid 16.50 gäller två personer ur en konspirerande grupp.

Hypotesen i det här fallet handlar om att en grupp kan ha varit på platsen för att lägga upp planer för ett attentat i området kring Grand. Vi vet att bilarna senare positionerat sig på Tegnérgatan öster om Sveavägen och på Tunnelgatan väster om Sveavägen vid 20.40-tiden på mordkvällen, och att man därför skulle kunna ha förberett dessa uppställningsplatser redan tidigare under dagen.

En rimlig hypotes är därför att, samtidigt som personerna utanför Konsumbutiken planerar sina utgångsgrupperingar på Tegnérgatan, öster om Sveavägen, kl. 16.50, så borde det finnas personer som gör samma saker vid Tunnelgatan, väster om Sveavägen. De personerna bör i så fall ha haft någon form av radioutrustning med sig för att en sådan observation skall bli intressant. Finns det då ett sådant tips?

Ett tips med slarvig uppföljning

Den 21:a mars 1986 kommer det in ett tips till polisen (EAA 2505) där uppgiftslämnaren berättar att hon befunnit sig på Tunnelgatan mellan 16.45 och 17.00 på eftermiddagen den 28:e februari 1986 och att hon där observerat en man vid tunnelbaneuppgången vid Tunnelgatan, väster om Sveavägen. Mannen är inte en vakt och han går fram och tillbaka på platsen och enligt vittnet bär han på en Walkie-talkie.

Här finns alltså ett tips som skulle kunna stärka hypotesen om att en attentatsgrupp kan ha börjat lägga upp planer för hur man skall gruppera sig redan vid 16.50-tiden på mordagens eftermiddag. Om uppgifterna i EAA 2505 och EAA 4976 stämmer så befinner det sig alltså personer med radioutrustning på båda de platser där bilarna senare kommer att stå parkerade. Det finns alltså tidsmässiga och geografiska överenstämmelser här som är intressanta och som indikerar att det finns en korrelation mellan personerna på Tunnelgatan och Tegnérgatan.     

De mönster vi ser vid 20.40-tiden vid Tegnérgatan och Tunnelgatan ser vi alltså också vid 16.50-tiden och båda tidpunkterna kan dessutom kopplas till paret Palmes kommande biobesök på Grand.

Några avslutande reflektioner

Till sist är det inget ovedersägligt faktum att dessa händelser hänger ihop på det sätt jag föreslagit här, och att paret Palme därmed varit avlyssnade. Det är upp till var och en att självständigt bilda sig en uppfattning om mönstren är relevanta eller om de kan ha uppstått av andra anledningar och om tiderna stämmer.

Det jag vill peka på är att polisiära arbetsmetoder borde ha hamnat i fokus när man utredde en eventuell telefonavlyssning. En sådan utredning hade kunnat komplettera den tekniska undersökningen. Hade man fokuserat på metoderna kanske man hade uppmärksammat tipset från Konsumbutiken och hur detta tips skulle kunna stå i relation till de ändrade bioplaner som diskuterats i telefonsamtalet mellan Ingrid och Lisbeth. Att pröva om dessa arbetsmetoder kan ha använts vid mordet borde ha varit högprioriterat av den enkla anledningen att det vore logiskt för en konspirerande grupp att använda sig av dem. Metoderna är ju, som sagt, utarbetade och anpassade för situationer där osäkerheten är stor och där man får kännedom om de faktiska planerna sent. Alltså omständigheter som rådde kring Olof Palme på kvällen den 28:e februari 1986.

Bortsett från det, hoppas jag att jag har visat hur betydelsefull en gärningsteori är för tolkningen av vittnesmålen. De vittnesmål jag lyft fram här har väckt näst intill noll intresse hos de utredare som arbetat med mordet genom åren och det tror jag huvudsakligen kan förklaras med att man jobbat utefter en annan gärningsteori. Bristerna i den gärningsteorin har påpekats av mängder med personer genom åren och hela böcker har skrivits med detta som grundtema (se t.ex. Elving Gruvedal, Den slutliga sanningen om Palmemordet) – ändå slår kritiken inte igenom.

Gärningsteorin om en efterföljande ”Grandman” har ställt till med enorma problem i utredningen av mordet eftersom den fått utgöra den mall som styrt hur man arbetat inom utredningen och hur man analyserat vittnesmålen. Den stora bristen i den gärningsteorin är i slutändan bristen på signalementsöverensstämmelse mellan den person som ses gå efter paret Palme och den person som sedan ses skjuta honom.

Teorin om att den efterföljande Grandmanen i blå jacka också skulle vara gärningsmannen står idag starkare än någonsin. Såhär skriver Åsa Linderborg i sin hyllningstext till Jon Jordås bok: ”Av alla vittnesmål från mordnatten är det många som överensstämmer med Christer A:s apparition – omodern blå halvlång jacka, skärmmössa, brett ansikte, markerad haka och glasögon – inklusive Mårten Palmes och andras minnesbilderav den märklige mannen som de sett stirra underligt utanför biografen”. Även om Linderborg knappast kan kallas för expert i det här sammanhanget så säger kommentaren en hel del om vilka uppfattningar som finns om mordet och mördarens signalement hos den breda allmänheten. Det tas helt enkelt för givet att mördaren haft en blå jacka på sig och i och med det kan man också skapa en stark kedja från Grand fram till brottsplatsen och Lisbeths vittnesmål. Denna kedja har gjort att polisen lagt mycket tid på Mårtens observationer och hans signalement på mannen han ser utanför Grand och nästan ingen energi har t.ex. lagts på de vittnesmål jag tagit upp som en del av den gärningsteori som presenteras i ”X – A White Paper”.

Undantaget är Meléngruppens arbete där man faktiskt försökte skapa ett embryo till en annan gärningsteori och då blev också andra vittnesmål intressanta bl.a. så ville man efterlysa det anonyma vittne som först sett fyra personer bakom bion vid 21.00 och som senare sett två av dessa på Tegnérgatan, öster om Sveavägen. Det vittnesmålet blev intressant därför att man tänkte sig ett annat händelseförlopp med flera personer inblandade. När vi sent omsider får tag på Melén, och när Gunnar Wall senare kunde intervjua honom, så kommer bl.a. tipset om personerna bakom bion och det försvunna tipset på tal. Båda tipsen handlar ju om samma antal personer som analysgruppen kommit fram till varit delaktiga i mordet. När dessa samband kommer upp i samtalet visar Melén en påtaglig frustration över att deras arbete aldrig byggdes ut till något som skulle kunna likna en gärningsteori.

Det jag vill komma till är att det kanske är dags att prova något nytt i utredningen av mordet. Att prova något annat än en ensam efterföljande Grandman och se vart det leder. Det har ändå gått snart 40 år och vad har vi egentligen att förlora? Man behöver inte köpa gärningsteorin i ”X-A White Paper” utan man kan se om man kan hitta en egen. Det jag velat visa är att en ny gärningsteori kan sätta ljuset på tidigare bortglömda vittnesmål som med hjälp av den nya ramen skulle kunna få en ny innebörd, vilket i sin tur skulle kunna leda till nya undersökningsbara vägar framåt. Den gärningsteori jag konstruerade ledde t.ex. till två bilmodeller som skulle kunna ha med mordet att göra. En blå Opel och en vit Renault 5. Vill man pröva något nytt, och har en idé om vilka personer som kan ha utfört mordet, skulle man kunna börja med att titta på om någon av personerna man undersöker kan kopplas till någon av dessa bilmodeller. Man skulle också kunna undersöka om bilar av detta märke anmälts som stulna veckorna innan mordet och försöka komma fram den vägen.

Slutligen finns något tragiskt i att det just är via bilarna man kanske kan komma framåt i utredningen av mordet. Det ligger något tragiskt i det eftersom utredningen är nedlagd idag och därför att om det är något som Palmegruppen verkligen visat sig duktiga på så är det just att skrapa fram intressanta bilar ur ett stort material. När lasermannen härjade som värst i början av 90-talet så var en mindre vit bil på tapeten i utredningen och då tog utredarna i Lasermannen-ärendet kontakt med Palmegruppen för att se om de kunde hjälpa dem att vaska fram intressanta bilar som man kunde börja nysta i. Detta gjorde man därför att Palmegruppen var vana att hantera stora material. Det skulle senare visa sig att Palmegruppen också lyckades vaska fram ett antal bilar och där en av dem var den bil Ausonius hyrt. Det är kanske en utsiktslös uppgift att försöka sig på en utredning av bilar i dag men Riksarkivet har trots allt ett fordonsarkiv som är öppet för alla. Även om svårigheterna naturligtvis är enorma så avslutar jag ändå med ett citat från Wikipedia som jag tycker kan vara upplyftande i den fortsatta jakten på mördaren.  

”Polisutredningen hade svårt att ringa in en gärningsman eftersom Ausonius inte hade några band till offren. Ett genombrott kom när polisen började undersöka uppgiften att en vit Nissan Micra SLX hade synts vid skotten 22–23 januari 1992”.

JBL