Ett tidigt tips om avspärrning av gata längs mördarens flyktväg.

Jag har blivit uppmärksammad på ännu ett tips (EAE 1100) som jag inte kände till när jag skrev ”X – A White Paper” och som ger ytterligare stöd för att gatorna längs mördarens flyktväg kan ha varit avspärrade vid tiden för mordet. Det är ett tips som kommer in redan veckan efter mordet och som gäller en händelse som skall ha utspelat sig på Malmskillnadsgatan. Av klassificeringen EAE vet vi att händelsen inträffat efter mordet men innan midnatt och att den inträffat mellan Johannes kyrkogård (där Malmskillnadsgatan börjar) och Kungsgatan (där den södra gränsen för område A upphör). Såhär står det i tipset:

”Vid mordnatten var det en bil som hindrade trafiken på Malmskillnadsgatan. En man med nordiskt utseende hade då kommit springande och hoppat in i bilen, som snabbt försvann från platsen.”

Tyvärr finns ingen uppföljning av tipset så därför vet vi inte exakt var och när händelsen på Malmskillnadsgatan utspelar sig och det finns heller ingenting i ingångstipset från den 8:e mars 1986 som indikerade att någon exakt tidpunkt skrivits ner av den polis som tagit emot uppgifterna. I förhoppningen om att den exakta tidpunkten ändå fanns i tipset så gjorde jag ett försök att begära ut handlingen igen med en begäran om att få tidpunkten för observationen avmaskad. Efter några månader fick jag svaret att: ”Polismyndigheten inte kunnat identifiera någon ytterligare preciserad tidsangivelse i den aktuella handlingen.”

Trots att exakta tidsangivelser saknas är tipset ändå intressant eftersom det anknyter till Sigge Cedergrens berättelse om att en bil skall ha spärrat av vägen även för honom när han försöker köra ner på Luntmakargatan vid tiden för mordet. Tidpunkten för Cedergrens resa är dock omstridd och det finns vittnesmål i utredningen som pekar på att Cedergrens resa kan ha skett vid 23.40-tiden. Alltså 20 minuter efter mordet. Det finns dessutom en telefonavlyssning som slår fast att Cedergren måste ha varit hemma redan vid 23.00 på mordkvällen. Alltså 20 minuter innan mordet sker. Som om detta inte vore nog så finns starka skäl att tro att transkriptionen från telefonavlyssningen kan ha manipulerats i efterhand. Det hela är en röra, och det är därför svårt att med säkerhet säga att händelsen Cedergren vittnar om har med mordet att göra.

Det man med någorlunda säkerhet kan säga är dock att Cedergren själv och hans medpassagerare båda upplevt att bilen på Luntmakargatan spärrat deras väg med flit och att båda två är någorlunda samstämmiga när det gäller tidpunkten för resan. Denna samstämmighet gör det i slutändan rimligt att tro att händelsen trots allt inträffat vid tiden för mordet och att avspärrningen kan ha handlat om en bil som haft till uppgift att hålla mördarens flyktväg fri. Men det vet vi alltså inte med säkerhet. Till detta kan man lägga att Cedergren redan i sitt första förhör berättar att han hör sirener när han kör på Luntmakargatan. Detta skulle i så fall kunna vara 3230 som kör med påslagna sirener mot mordplatsen direkt efter att larmet gått ut. Enligt Granskningskommissionen så går larmet ut strax innan 23.24 och det innebär i så fall att Cedergren kan ha kört förbi korsningen Luntmakargatan/Tunnelgatan ganska precis när larmet går ut och att han några sekunder senare hör sirenerna från 3230. Vid den här tidpunkten borde både Nieminen och Jeppsson ha befunnit sig uppe på åsen (ca 2 minuter och 20 sekunder efter mordet). Det skulle i så fall ge en förklaring till att ingen av dem sett Cedergrens bil passera nere vid Luntmakargatan. Cedergrens berättelse om att han hör sirener när han kör på Luntmakargatan går alltså ihop med både larmtiden och med övriga vittnens och polisbilars rörelser efter mordet.

Om Cedergrens uppgifter och uppgifterna i tipset från Malmskillnadsgatan stämmer så har vi redan tre veckor efter mordet vittnesuppgifter på att bilar skall ha hindrat trafiken på de första två tvärgatorna längs mördarens flyktväg. Vi har dessutom uppgifter om att en person med nordiskt utseende skall ha kommit springande till bilen på Malmskillnadsgatan och att denna sedan snabbt skall ha försvunnit från platsen. Den uppgiften är intressant eftersom den knyter an till en rad andra liknande händelser som ska ha inträffat på olika platser kring Sveavägen efter mordet.

När Säkerhetspolisen skriver sin promemoria om övervakning lyfter man särskilt fram att flera vittnen sett personer springa till bilar på olika platser kring Sveavägen vid tiden för mordet. Man anser detta så pass uppseendeväckande att man går utanför ramarna för de instruktioner man fått för sin PM, och lämnar en särskild kommentar just kring detta förhållande.

Händelsen på Malmskillnadsgatan faller därmed in i två olika mönster som går att skönja i området runt Sveavägen vid mordtillfället.

1, Att gator varit avspärrade och,

2, Att personer sprungit till bilar som hastigt lämnat området.

Vad ska vi då säga om allt de här? Har polisen missat att tvärgator längs mördarens flyktväg kan ha varit avspärrade vid tiden för mordet? Nej, knappast. Det vore fel att säga att utredarna inte tagit Cedergrens uppgifter på allvar. Det har hållits flera förhör med Cedergren där avspärrningen avhandlats och det är tydligt att polisen initialt ansett att berättelsen stuckit ut och att man inte tagit för givet att detta rört sig om en naturlig trafikhändelse som har att göra med att Cedergren kört mot enkelriktat. Ändå verkar man inte ha gjort en koppling mellan de två tipsen. Det finns ingenting skrivet i marginalen eller i liggaren om att tipset från Malmskillnadsgatan skulle kunna hänga ihop med Cedergrens berättelse och det är anmärkningsvärt. Möjligen ligger förklaringen i att tipset från Malmskillnadsgatan noteras som färdigbearbetat redan samma dag som Cedergren förhörs för första gången den 19: mars 1986. Men även om detta kan ha varit en bidragande orsak till att man missat att göra kopplingen mellan observationerna så är det ändå svårt att smälta att ingen, under alla de år utredningen varit aktiv, reagerat på likheterna i de båda berättelserna och att ingen studsat till på den geografiska närheten mellan händelserna och kopplingen till mördarens flyktväg. Det borde ha gett ett avtryck i marginalen eller i liggaren. När polisutredarna i slutet på april 1986 dessutom får kännedom om att Säkerhetspolisen flaggat upp observationer av personer som sprungit till bilar vid tiden för mordet, borde tipset från Malmskillnadsgatan ha dykt upp igen. Vid den tidpunkten fanns goda förutsättningar att koppla ihop de båda observationerna vilket kunde ha lett till en mer noggrann uppföljning av tipset.

Vi kan idag inte med säkerhet säga att Cedergren och medpassageraren har fel när det gäller tidpunkten då de skall ha åkt från spelklubben Oxen men vi kan heller inte med säkerhet säga att bilen som hindrar Cedergren är en del av en koordinerad aktion i syfte att hålla gator i mördarens flyktväg fria från biltrafik. Vi kan heller inte med säkerhet säga att händelsen på Malmskillnadsgatan har med mordet att göra eftersom tipset aldrig följdes upp.

Det vi kan säga är dock att polisen missat att koppla ihop händelsen på Malmskillnadsgatan med Cedergrens berättelse och att detta fått konsekvenser för uppföljningen av tipset. Detta gör att vi idag endast kan konstatera att det finns två, av varandra oberoende vittnesuppgifter om att bilar skall ha hindrat trafiken, efter mordet, på de första två tvärgatorna längs mördarens flyktväg.

Det är inte bara anmärkningsvärt utan det borde ha fått konsekvenser för inriktningen på utredningen redan i mars 1986.

JBL