Skandiamannen
När jag skrev den artikel som finns i PDF-filen så var året 2018 och Palmeutredningen var ännu inte nedlagd. Vid den tidpunkten hade jag aldrig kunnat föreställa mig att Thomas Petterssons undersökning skulle bana väg för nedläggningen av utredningen. ”Bevisen” mot Engström, som lades fram i tidningen Filter, framstod redan då som allt annat än starka och det infann sig snart en känsla av att något grundläggande blivit fel i den utredning journalisterna genomfört och att detta påverkat indiciekedjan man byggt upp.
I den undersökning som föregick min artikel så sökte jag från början inte svaret på frågan om Stig Engström var mördaren eller inte, utan snarare svaret på två närliggande frågor som kommit upp i samband med tidningen Filters publicering. Den ena frågan var: ”Hur är det möjligt att ingen sett honom på mordplatsen?” Och den andra frågan var: ”Vem är mannen i beigt?” Arbetet med dessa frågor kom att delvis sammanfalla med det arbete som utfördes av andra, som också kände tvivel kring de slutsatser som kom att ligga till grund för anklagelserna mot Engström, men utredningen kom också att leda till slutsatser som låg utanför de som kom fram i debatterna som följde på Filters publicering.
Artikeln har inte varit publicerad tidigare och den är i sin nuvarande form allt för detaljerad för att passa i någon tidning eller tidskrift. Det känns dock viktigt att det händelseförlopp och rörelsemönster som presenteras i artikeln når en krets läsare som har detaljkunskaper kring vittnesmålen från brottsplatsen och som kan föra en kritisk diskussion kring resultaten. I bästa fall skulle artikeln kunna bidra till att skingra en del frågetecken kring mordplatsvittnenas berättelser och därmed öppna upp nya vägar för de som ägnar sig åt att på egen hand utreda mordet.
En av utgångspunkterna för undersökningarna på den här sidan är att detaljerade utredningar av rörelser kring brottsplatsen är väsentliga för att förstå ett händelseförlopp. Det kan se ut som om man gjort en sådan utredning när det gäller Stig Enström men det stämmer inte. Man har snarare allt för tidigt, och på felaktiga grunder, gett upp försöket att rekonstruera Engströms rörelser med hjälp av vittnesmålen från brottsplatsen. Som vi skall se beror detta på att man missat att kontrollera en central uppgift som Engström kommer med tidigt i utredningen, och som allt för lättvindigt accepterats som ett faktum. Det misstaget kom, i sin förlängning, att leda till nedläggningen av hela Palmeutredningen.
En del språkliga korrigeringar har gjorts i texten för att göra argumentationen tydligare men i övrigt finns en poäng med att låta artikeln stå som den var skriven 2018, med det jag då visste om Engström. Även om inledningen och avslutningen av artikeln är inaktuella och refererar till en tid då utredningen ännu inte var nedlagd så sätter artikeln fingret på att det innan utredningen släpptes fanns goda möjligheter att komma fram till ett samanhållet händelseförlopp i vilket Engström endast bevittnat mordet. Ett händelseförlopp som också tar sin utgångspunkt i vittnesmålen från brottsplatsen.
Ett efterord som är skrivet 2023 har lagts till artikeln för att lyfta fram uppgifter som kommit fram under de senaste åren, och för att göra Engströms rörelsemönster tydligare. Precis som när det gäller undersökningen av övningsscenariot så är ambitionen med undersökningen av Skandiamannen att försöka visa hur viktigt det är att genomföra en detaljerad undersökning av rörelsemönster före och efter mordet och stämma av dessa med vad vittnena säger. Gör man det, i faller Skandiamannen, händer något märkligt som förklarar varför polisen aldrig kom runt Engström och varför det varit så svårt att få syn på honom i vittnesmålen från brottsplatsen.