Personer på tak
Den 4:e april 1986 kommer det in ett tips (EDF 2748) från en person som uppger att han på mordnatten varit på väg in till Stockholms city med bil tillsammans med en kamrat. När de befinner sig i bilen hör de på bilradion att Palme blivit mördad. De uppger själva att klockan är 00.45 på natten men tidpunkten måste ligga senare eftersom den första nyhetssändningen går ut först klockan 01.10 den 1:a mars. När männen kommer fram till korsningen Sveavägen/Tunnelgatan så ser de en piketbuss och att det satts upp plastband som avspärrning kring mordplatsen. Vittnena i bilen kör sedan fram och tillbaka på Sveavägen två tre gånger och vid det första tillfället de kör sträckan så observerar de en person som befinner sig på ett hustak ovanför ett diskotek som ligger på Sveavägen 90. De iakttar sedan personen en andra gång när de kör sträckan igen. Vittnena tycker att personen beter sig märkligt och åker därför tillbaka till en av poliserna som befinner sig på mordplatsen och berättar vad de sett. Polisen som tar emot vittnesmålet visar inget intresse för observationen och avfärdar det hela med att det förmodligen rör sig om en polis. Efter att vittnena berättat om sina iakttagelser så åker de hem.
Drygt en månad senare beslutar de sig för att kontakta polisen igen och nu tas deras tips på allvar, för det är något med beteendet, och platsen där personen observerats som den här gången väcker polisens intresse och som gör att tipset märks med ”förtur”. Vid den här tidpunkten vet polisen något de inte visste på mordnatten och det är att paret Palme klivit av vid Rådmansgatans tunnelbanestation på sin väg till bion. Tipset blir intressant därför att Sveavägen 90 ligger på den östra sidan av Sveavägen och därför att man från hustaket ovanför diskoteket har uppsikt över alla tre uppgångarna vid Rådmansgatans tunnelbanestation (alltså de uppgångar som ligger på den västra sidan av Sveavägen).
Sveavägen 90 ligger ganska exakt mitt emellan de nordliga och sydliga uppgångarna vid Rådmansgatans tunnelbanestation. Från den här positionen på taket kan man dessutom se hela vägen bort till Grand. Taket på Sveavägen 90 är alltså idealiskt för någon som visuellt vill övervaka en person som promenerar från någon av tunnelbaneuppgångarna vid Rådmansgatan och bort till biografen Grand (eller i den motsatta riktningen).
Inte nog med att platsen är idealisk för övervakning, det är också något med mannen på takets sätt att bete sig som väcker polisens intresse och som indikerar att detta inte rör sig om en kollega som deltar i mördarjakten. För vad vittnena berättar är att mannen på taket ”hukar ner ”vid det första tillfället de ser honom, och att han vid det andra tillfället gömmer sig bakom en ventilationstrumma.
Vad skall man då säga om det här tipset? Hur skall man värdera det? Polisen som tar emot tipset i april 1986 tar i alla fall tipset på största allvar vilket indikerar att, i alla fall han, dragit slutsatsen att detta inte rör sig om en polis. I en kommentar på vittnesutskriften understryker man också att uppgiftslämnarna är samstämmiga i sina berättelser kring signalementet vilket ökar trovärdigheten i uppgifterna.
Det som är problematiskt med det här tipset är att observationen sker nästan två timmar efter mordet. Man har svårt att tänka sig vad en person som t.ex. deltagit i en attentatsövning på mordnatten haft för anledning att dröja sig kvar på platsen så länge. Man kan naturligtvis spekulera i att man varit på platsen för att ”riva” en övervakningsplats som man använt tidigare under kvällen, eller något liknande, men det blir i slutändan bara spekulationer.
Det är dock spekulationer som kanske inte är helt ointressanta för om det faktiskt är så att platsen använts för övervakning så fyller det en lucka i utredningen av mordet. Det har varit lite av ett mysterium att vi inte haft några indikationer på att paret Palme varit övervakade från det att de kliver av vid Rådmansgatans tunnelbanestation tills att de når biografen Grand. Det finns tecken på att man följt paret Palme i Gamla Stan och tecken på att man planerat att följa dem från tunnelbanestationen vid Tunnelgatan men vägen mellan Rådmansgatan och Grand har varit ett svart hål där inga observationer som skulle kunna tyda på övervakning gjorts, och det är märkligt med tanke på de övriga observationer som finns. Såhär skriver Säkerhetspolisen i sin promemoria om övervakning:
”Från det att makarna Palme steg av tåget vid Rådmansgatan och fram till biografen Grand finns inga iakttagelser som kan ge stöd för att övervakning skulle ha ägt rum. Det är samtidigt värt att notera att det inte heller finns några uppgifter som utesluter den möjligheten.”
Även om tidpunkten för observationen ligger fyra timmar efter att paret Palme klev av vid Rådmansgatan så pekar den ändå mot att det kan ha funnits en bas för övervakning på taket på Sveavägens östra sida. En bas som täcker in både de nordliga och sydliga tunnelbaneuppgångarna vid Rådmansgatan.
Det här tipset borde naturligtvis ha tagits på allvar redan under mordnatten och två år senare skall polisen få anledning att fundera över tipset igen.
1988-07-28 skriver en person ett brev till Palmegruppen (EAC 10172) där hen berättar om en händelse som utspelat sig vid 23-tiden på kvällen den 28:e februari 1986. Brevskrivaren är bekant eller i relation med en person som skall ha varit inne i city på mordkvällen för att besöka en adress kring Sveavägen och som i samband med besöket observerat minst en person som rört sig på ett tak längs Sveavägen. I brevet står att paret skall ha berättat uppgiften redan dagarna efter mordet (på plats) för polisen men att paret vid den tidpunkten inte tänkte att uppgiften var särskilt relevant. När brevet skrivs i slutet av juli 1988 så rasar Ebbe Carlsson-affären för fullt och i början av augusti skall de första förhören i konstitutionsutskottet hållas. Brevskrivaren hävdar att observationen nu hamnat i ett annat ljus och att det är därför hen vill påminna polisen om vad de tidigare berättat.
Texten är delvis maskad och det är oklart om den exakta positionen för observationen överhuvudtaget finns angiven i brevet. Av klassificeringen (EAC) kan vi dock dra slutsatsen att polisen ansett att observationen av männen på taket skett i område A, d.v.s. på Sveavägens östra sida mellan Kungsgatan och Tegnérgatan (alltså den sträcka paret Palme kommer att promenera efter filmens slut) men det är oklart vad det är som får dem att dra den slutsatsen. I liggaren står att tipset skulle kunna anknyta till (EDF 2748) vilket innebär att polisen dragit paralleller till observationen av personen som befinner sig ovanför diskoteket ca två timmar efter mordet.
Eftersom platsen för observationen är osäker är det inte omöjligt att personen (personerna) som observeras vid 23-tiden skulle kunna vara samma person som observerats två timmar senare på taket ovanför diskoteket. Det är alltså inte omöjligt att observationen kan ha gjorts norr om Tegnérgatan med tanke på de bristfälliga uppgifter som finns i brevet.
Oavsett var personen faktiskt observerats så har vi här ett vittnesmål om att en eller flera personer skall ha rört sig på ett tak längs Sveavägen vid tiden för filmens slut och som alltså inte kan vara poliser som är inblandade i mördarjakten och det väcker frågor inte minst med tanke på att grupper och personer inom polisen, som varit kopplade till kuppförsvaret, (och mer specifikt till övningen mot ÖB) varit kända för att spana från just hustak. Såhär berättar man i programmet Striptease:
”K och Ö ingick i slutet av 70-talet i en piketgrupp vid Norrmalmspolisens A-tur som blev ökänd för sina extrema militära metoder. De 7-8 poliserna var handplockade av befälet, de flesta var reservofficerare. De spelade marschmusik i bussen, de spanade från hustak och kommunicerade över radion med kodade meddelanden.”
Observationerna av personer på hustak längs Sveavägen sätter också fotografen Åke Malmströms vittnesmål i ett nytt ljus. Det känns inte längre uppenbart att den radiotrafik Malmström hört härrör från en kommunikation mellan poliserna nere på Sveavägen och poliserna uppe på åsen. Samtalet skulle lika gärna kunna röra personer som befunnit sig utomhus, och på ett hustak.
Att personer med kopplingar till kuppförsvaret använt sig av metoder där man kommunicerat över radion med kodade meddelanden skulle också kunna förklara den radiotrafik som Kjell Fernberg hör på mordnatten. Fernberg som är en van lyssnare på polisradion säger sig, som bekant, ha hört ”kryptisk” radiotrafik under mordnatten och där personerna han hört skall ha talat i koder. Han säger för visso att han hört sättet att tala i kodade meddelanden förut, hos narkotikapoliser, men att kommunikationen den här kvällen inte sker mellan de knarkspanare han känner till. Han säger också att han hör kommunikationen tydligt och att den därför måste härröra från en operation inne i city.
Som avslutning så går det inte att utesluta att åtminstone (EDF 2748) kan ha rört sig om en civilklädd polis som deltagit i mördarjakten (även om beteendet är märkligt) men några vittnesmål som kan bekräfta detta har jag inte kunnat hitta. Finns sådana uppgifter tar jag gärna emot sådan information. Detta förklarar dock inte den observation som skall ha gjorts vid 23.00-tiden. Den observationen borde ha varit högintressant inte minst för den senaste Palmegruppen eftersom de undersökte tecken på att det kan ha pågått en kuppövning i området kring Sveavägen under mordnatten.
JBL